Ofta refereras dock utstrålad effekt inte alls till halvvågsdipolen, utan till en så kallad *punktstrålare*, som på fackspråk också kallas *isotrop strålare*.

Den isotropa strålaren är en antenn som bara finns i teorin. Den är oändligt liten – mindre än ett knappnålshuvud. Radiovågorna strålas teoretiskt ut i alla riktningar med samma styrka. Den isotropa strålaren har alltså ingen huvudstrålriktning.

<margin>
[picture:751:n_Kugelstrahler:Isotrop strålare i mitten av en sfär, som ger samma utstrålade effekt överallt på sfärens yta]
</margin>

Anges den utstrålade effekten med referens till den isotropa strålaren talar man om ”ekvivalent isotropiskt utstrålad effekt”. Detta förkortas EIRP efter det engelska begreppet ”equivalent isotropic radiated power”.

---

Beräkningen sker för EIRP i princip precis som för ERP: Har en antenn en förstärkningsfaktor på $\num{3}$ jämfört med den isotropa strålaren strålar den antennen i huvudstrålriktningen tre gånger så starkt som en isotrop strålare i en godtycklig riktning. Matar man in $\qty{5}{\watt}$ sändareffekt i en antenn med förstärkningsfaktorn $\num{3}$ jämfört med den isotropa strålaren får den en utstrålad effekt på $\qty{15}{\watt}$ EIRP.

<indepth>
En halvvågsdipol har för övrigt en förstärkningsfaktor på $\num{1,64}$ jämfört med den isotropa strålaren. Med detta värde kan man också räkna om mellan förstärkningsfaktorn refererad till halvvågsdipolen och förstärkningsfaktorn refererad till den isotropa strålaren. Har en antenn förstärkningsfaktorn $\num{2}$ jämfört med halvvågsdipolen har den förstärkningsfaktorn $2 \cdot 1,64 = 3,28$ jämfört med punktstrålaren.
</indepth>