Av konceptskäl uppstår i en superheterodynmottagare, genom den blandningsprocess som sker (jfr figur [ref:spiegelfrequenzen_mischen1]) med mottagarens oscillatorfrekvens, alltid två möjliga mottagningsfrekvenser:

$f_\text{MF} = \left|f_\text{e} \pm f_\text{o}\right|$

Eftersom vi i superheterodynmottagaren vill blanda ned till en lägre mellanfrekvens är det framför allt differensfrekvensen som är intressant:

$f_\text{MF} = \left|f_\text{e} - f_\text{o}\right|$

Beloppet är här avgörande: För en fast oscillatorfrekvens $f_\text{o}$ och mellanfrekvens $f_\text{MF}$ finns det två möjliga mottagningsfrekvenser som båda ger samma mellanfrekvens. Den ena är den önskade mottagningsfrekvensen, den andra kallas *spegelfrekvens*.

<margin>
[picture:807:spiegelfrequenzen_mischen1:Blandningsprocess med mottagningsfrekvens $f_\text{e}$, oscillatorfrekvens $f_\text{o}$ och mellanfrekvens $f_\text{MF}$]
</margin>

---

<margin>
[picture:806:spiegelfrequenzen_fe1_fe2:Mottagningsfrekvenser som båda leder till samma $f_\text{MF}$]
</margin>

Exempel: Anta att vår oscillator svänger, som figur [ref:spiegelfrequenzen_fe1_fe2] visar, på frekvensen $f_\text{o}=\qty{3,955}{\mega\hertz}$. Mellanfrekvensen $f_\text{MF}$ ska vara $\qty{0,455}{\mega\hertz}$. På grund av beloppet i vår formel finns det nu två möjligheter för vilka mottagningsfrekvenser man kan höra, nämligen $f_\text{e1} = \qty{3,500}{\mega\hertz}$ och $f_\text{e2} = \qty{4,410}{\mega\hertz}$. För båda värdena ger formeln mellanfrekvensen $f_\text{MF}$.

Om $f_\text{e1}$ är den önskade mottagningsfrekvensen kallas $f_\text{e2}$ spegelfrekvensen till $f_\text{e1}$. Om $f_\text{e2}$ är den önskade mottagningsfrekvensen kallas $f_\text{e1}$ spegelfrekvensen till $f_\text{e2}$.

Avståndet mellan önskad mottagningsfrekvens och spegelfrekvens är alltid det dubbla av mellanfrekvensen (MF), vilket lätt syns i figur [ref:spiegelfrequenzen_fe1_fe2].

Svänger oscillatorn *över* mottagningsfrekvensen ($f_\mathrm{E} < f_\mathrm{OSC}$) ligger också spegelfrekvensen två gånger MF *över* mottagningsfrekvensen ($f_\mathrm{S} = f_\mathrm{E} + 2\cdot f_\mathrm{MF}$).

Ligger oscillatorn däremot *under* mottagningsfrekvensen ($f_\mathrm{E} > f_\mathrm{OSC}$) ligger också spegelfrekvensen två gånger MF *under* mottagningsfrekvensen ($f_\mathrm{S} = f_\mathrm{E} - 2\cdot f_\mathrm{MF}$).

---
<margin>
[picture:808:spiegelfrequenzen_mischen2:Extra bandpassfilter för undertryckning av spegelfrekvensen]
</margin>

Spegelfrekvensen kan vid otillräcklig undertryckning ge mottagningsstörningar, eftersom signaler på spegelfrekvensen också omsätts till samma mellanfrekvens och därigenom kan bli hörbara i mottagaren. För att undvika det selekteras den önskade mottagningsfrekvensen, som figur [ref:spiegelfrequenzen_mischen2] visar, redan före blandaren med ett bandpassfilter. Spegelfrekvensen ska då undertryckas så mycket som möjligt.

För en effektiv undertryckning av spegelfrekvensen är ett så stort avstånd som möjligt mellan önskad mottagningsfrekvens och spegelfrekvens fördelaktigt. Avståndet blir större om man väljer en högre mellanfrekvens.

Det syns också i figur [ref:spiegelfrequenzen_fe1_fe2]: Med ökande MF ligger de två möjliga mottagningsfrekvenserna $f_\text{e1}$ och $f_\text{e2}$ längre ifrån varandra.

Ju större detta frekvensavstånd är, desto lättare kan det förkopplade bandpassfiltret släppa igenom den önskade mottagningsfrekvensen och samtidigt dämpa spegelfrekvensen kraftigt. Vid ett mycket litet avstånd skulle filtret däremot behöva ha betydligt brantare flanker, alltså högre selektivitet. Kraven på mottagarens förselektion skulle därmed bli betydligt högre.