50ohm-contents-dl/contents/sections/am_2.md

Ju kraftigare en AM-bärvåg moduleras, desto mer ändras dess amplitud över tid. Utan modulation sänds bara HF-bärvågen med konstant amplitud (jfr figur [ref:modulationsgrad_0]). Med ökande modulation följer HF-bärvågens amplitud allt mer den pålagda LF-signalen, så att den typiska envelopen uppstår (jfr figur [ref:modulationsgrad_10]).

Förhållandet mellan den modulerande LF-signalens amplitud och den omodulerade bärvågsamplituden bestämmer modulationsgraden m. Vid modulationsgrad m=1, alltså \qty{100}{\percent}, styrs bärvågen ut fullständigt. Envelopen varierar då mellan noll och det dubbla värdet av den omodulerade bärvågsamplituden (jfr figur [ref:modulationsgrad_100]).

[picture:27:modulationsgrad_0:Modulationsgrad $\qty{0}{\percent}$ hos en AM-signal] [picture:26:modulationsgrad_10:Modulationsgrad $\qty{10}{\percent}$ hos en AM-signal] [picture:24:modulationsgrad_100:Modulationsgrad $\qty{100}{\percent}$ hos en AM-signal]

---

Så snart modulationsgraden blir större än m=1, alltså \qty{100}{\percent} (jfr figur [ref:modulationsgrad_1000]), talar man om överstyrning. Envelopen når då inte bara värdet noll utan skulle matematiskt sett byta polaritet. Därför kan signalen inte längre återges utan distorsion med en vanlig envelopdetektor.

I verkliga sändare kan överstyrning dessutom leda till begränsning och därmed till oönskade extra spektralkomponenter, så kallad sidbandsstänk (splatter). För att undvika detta får modulationsgraden vid konventionell AM vara högst \qty{100}{\percent}.

[picture:28:modulationsgrad_1000:Modulationsgrad $> \qty{100}{\percent}$ (överstyrning) hos en AM-signal]

---

Modulationsgraden beräknas med följande formel (se även figur [ref:modulationsgrad]):

m = \frac{\hat{U}_\mathrm{mod}}{\hat{U}_\mathrm{T}}

[picture:328:modulationsgrad:Modulationsgrad hos en AM-signal]