SuperminarenandClaude Sonnet 5.5
f7fa8cfbc1
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified statements marked "% TODO VERIFY" - New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv) - Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed - Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated - TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build upstream: it references a missing photo) - Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <noreply@anthropic.com>
2.9 KiB
Till skillnad från talöverföring kräver många digitala överföringsmetoder (digimodes) bara mycket liten bandbredd. Medan talsignaler i SSB typiskt upptar en bandbredd på cirka \qty{2,4}{\kilo\hertz} klarar digimodes sig med betydligt smalare frekvensområden. Till exempel behöver BPSK31 bara cirka \qty{31,25}{\hertz} bandbredd, medan FT8 klarar sig med omkring \qty{50}{\hertz}. De signaler som skapas vid digimodes moduleras på kortvåg vanligen också i SSB. HF-bandbredden hos den utsända signalen motsvarar då exakt LF-bandbredden hos digimoden.
Inom den vanliga SSB-mottagningsbandbredden på cirka \qty{2,4}{\kilo\hertz} kan flera sådana smalbandiga digimode-signaler tas emot samtidigt.
Rent räknemässigt ryms i en SSB-bandbredd på \qty{2,4}{\kilo\hertz} upp till 48 FT8-signaler (\frac{\qty{2400}{\hertz}}{\qty{50}{\hertz}}) eller till och med upp till 76 BPSK31-signaler (\frac{\qty{2400}{\hertz}}{\qty{31,25}{\hertz}}). På datorn kan man sedan antingen välja ut en enskild digimode-signal eller – beroende på programvara – avkoda en mängd av dessa signaler samtidigt. Just denna höga spektrala effektivitet gör smalbandiga digimodes särskilt attraktiva för amatörradiodrift.
Slow-Scan Television (SSTV) är överföring av stillbilder med hjälp av digitaliserade bilddata. Bilderna överförs rad för rad, vilket tillåter en jämförelsevis låg överföringshastighet. Det finns olika SSTV-metoder som bland annat skiljer sig i upplösning, färgdjup och överföringstid. En väsentlig fördel med SSTV är den låga bandbredd som behövs: den ligger typiskt under \qty{3}{\kilo\hertz} och motsvarar därmed ungefär bandbredden hos en SSB-talsignal. Därför kan SSTV också användas på kortvågsbanden och är särskilt lämpligt för världsomspännande bildöverföring inom amatörradion. Figur [ref:e_digimode_ssb_sstv] visar en typisk SSTV-bild.
Till skillnad från detta står Amateur Television (ATV), där rörliga bilder – alltså riktig television – överförs. På grund av den betydligt större informationsmängden kräver ATV en väsentligt större bandbredd, typiskt flera megahertz, ofta \qty{6}{\mega\hertz} eller mer. Därför går ATV inte att genomföra på kortvågsbanden och används först i högre frekvensområden, oftast från $\qty{70}{\centi\meter}$-bandet och uppåt eller t.ex. i $\unit{\giga\hertz}$-området via QO-100. Där finns tillräckligt breda frekvensområden för att ge den bandbredd som rörliga bilder kräver.