SuperminarenandClaude Sonnet 5.5
f7fa8cfbc1
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified statements marked "% TODO VERIFY" - New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv) - Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed - Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated - TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build upstream: it references a missing photo) - Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <noreply@anthropic.com>
2.5 KiB
Antennens grundform är dipolantennen (figur [ref:n_dipol]). Bland radioamatörer kallas den kort och gott dipol. En dipol består av två delar, vanligtvis trådar eller metallstavar. Den ena ledaren i antennkabeln ansluts till den ena delen, den andra ledaren till den andra delen.
[picture:589:n_dipol:Bild av en dipolantenn] Ordet *dipol* kommer från grekiskan och betyder ungefär ”tvåpol”.I praktiken används ofta den så kallade halvvågsdipolen, som har längden \lambda / 2, alltså en halv våglängd. Exempel: I $\qty{10}{\meter}$-bandet är våglängden ungefär \qty{10}{\meter}. Den halva våglängden är alltså \qty{5}{\meter}. En halvvågsdipol för $\qty{10}{\meter}$-bandet ska därför vara \qty{5}{\meter} lång. Varje halva måste alltså vara ca \qty{2,5}{\meter} lång. Man säger då att halvvågsdipolen är i resonans.
En dipol med rätt längd har god strålning. Vid sändning avger den så mycket som möjligt av den elektriska svängningen som radiovåg, och vid mottagning tar den upp så mycket som möjligt av en radiovåg som elektrisk svängning. Använder man dipolen på högre eller lägre frekvenser fungerar den allt sämre.
*Resonans* finns inte bara hos antenner, utan till exempel också hos musikinstrument. Det blir tydligt med exemplet kontrabas och fiol: En kontrabas har förhållandevis långa strängar och ger djupa toner, alltså låga frekvenser. En fiol har i stället korta strängar och ger höga toner, alltså höga frekvenser. Med antenner är det i princip likadant. Långa dipolantenner passar för låga frekvenser och korta dipolantenner för höga frekvenser.Om resonansfrekvensen ligger under den önskade frekvensen är dipolen för lång. Dipolantennen kan då ställas in på önskad frekvens genom att man kortar den lika mycket på båda sidor.
Omvänt kan en för hög resonansfrekvens hos en dipol sänkas genom att man förlänger båda sidor lika mycket.
En tråd eller metallstav är mycket lättare att korta än att förlänga. Det är därför lämpligt att när man bygger en dipol först göra den lite längre än beräknat och sedan försiktigt korta den steg för steg tills resonans uppnås.