SuperminarenandClaude Sonnet 5.5
f7fa8cfbc1
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified statements marked "% TODO VERIFY" - New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv) - Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed - Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated - TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build upstream: it references a missing photo) - Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <noreply@anthropic.com>
2.9 KiB
Grunderna om jonosfären, solfläcksaktiviteten, den så kallade "döda zonen" och de viktigaste jonosfärregionerna har vi redan gått igenom. Grundprincipen var att den ultravioletta strålningen från solen joniserar molekyler i jonosfären.
Du har redan lärt dig de viktigaste jonosfärregionerna – D-, E- och F-regionen – och deras egenskaper. För HAREC är det dessutom viktigt att veta på vilka höjder i atmosfären dessa regioner ligger. Figur [ref:a_schichten_jahreszeiten] visar dessa viktiga höjder, som du bör lära dig väl. Beroendet av tid på dygnet och årstid ska också beaktas.
[picture:874:a_schichten_jahreszeiten:Möjliga höjder för regionerna beroende av årstid och tid på dygnet]Beroendet av tid på dygnet har stor betydelse för hur våra radiovågor breder ut sig. Vid solfläcksmaximum fungerar $\qty{10}{\meter}$-bandet bra även på dagtid. Vid solfläcksminimum är $\qty{10}{\meter}$-bandet däremot knappt användbart på dagtid. Därför används då ofta $\qty{20}{\meter}$-bandet för långdistansförbindelser på dagtid.
Ett band som i stort sett alltid fungerar bra och pålitligt är $\qty{40}{\meter}$-bandet. Särskilt för långa förbindelser inom Sverige, till exempel från Malmö till Kiruna, ger det mycket tillförlitliga resultat.
På dagtid är $\num{80}$- och $\qty{160}{\meter}$-banden knappt användbara på grund av det kraftigt joniserade D-skiktet, men så snart solen går ned möjliggör även dessa band pålitlig kommunikation. Med $\qty{40}{\meter}$-bandet är ännu längre räckvidder möjliga, eftersom utbredningen då sker uteslutande via det högre F2-skiktet och inte längre via det lägre F1-skiktet. Det senare ger på grund av sin lägre höjd kortare hoppavstånd och är därför oftast oönskat.
För att mäta solaktiviteten finns två vanliga metoder: räkning av solfläckar (för vilka vi har tillförlitliga värden sedan mitten av 1700-talet) och mätning av solens radioflöde (solar flux), solens strålning på \qty{2,8}{\giga\hertz} (våglängd \qty{10,7}{\centi\meter}), som har gjorts sedan mitten av 1900-talet. Båda måtten korrelerar starkt med varandra. Det solara flödet är mindre ryckigt och sträcker sig från ungefär 65 vid aktivitetsminimum till över 300 vid mycket starka maxima. Flödesvärden över 100 ger en kraftigt förhöjd joniseringsgrad i jonosfären och avsevärt bättre långdistansutbredning på de högre kortvågsbanden.
Ytterligare en aspekt som spelar roll vid refraktionen i regionerna är polarisationen. En elektromagnetisk vågs polarisation förändras vid rymdvågsutbredning framför allt genom Faraday-rotation, reflektionsfenomen i jonosfären och flervägseffekter (multipath). Det gör att den mottagna polarisationen ofta inte längre motsvarar den som sändes ut från början.