- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified statements marked "% TODO VERIFY" - New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv) - Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed - Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated - TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build upstream: it references a missing photo) - Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <noreply@anthropic.com>
1.6 KiB
För att förbinda koaxialkablar används särskilda koaxialkontakter. De består, precis som koaxialkablar, av en inre och en yttre ledare. Kontakterna delas in i två delar, hankontakten och honkontakten:
- Kontakt (hane), där ett kontaktstift pekar utåt
- Honkontakt (hona) med en inåtriktad kontaktöppning
Koaxialkontaktens respektive honkontaktens metalliska yttre hölje förbinds med koaxialkabelns yttre ledare (skärmflätan eller -folien). På samma sätt förbinds kontaktens och koaxialkabelns innerledare med varandra. Förbindelserna görs väl ledande, oftast genom lödning eller krimpning (hoppressning).
Några koaxialkontakter som är vanliga inom amatörradio bör du kunna känna igen på formen. Därför går vi i de följande avsnitten närmare in på dessa fyra kontakter:
- PL
- N
- BNC
- SMA
Vilken kontakt som väljs för ett visst användningsområde beror särskilt på frekvensområdet och sändareffekten, men också på vilken kabeltyp som används. Kontakter bör ha samma karakteristiska impedans som koaxialkabeln för att undvika oönskade reflektioner.