Files
50ohm-contents-dl/contents/sections/matningspunktsimpedans_1.md
T
SuperminarenandClaude Sonnet 5.5 f7fa8cfbc1 Swedish adaptation: Instegscertifikat and HAREC content
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by
  Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified
  statements marked "% TODO VERIFY"
- New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv)
- Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed
- Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated
- TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build
  upstream: it references a missing photo)
- Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS

Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <noreply@anthropic.com>
2026-10-10 15:03:03 +02:00

2.3 KiB

Hos en resonant, mittmatad halvvågsdipol i fritt rum ligger matningsimpedansen idealiserat vid ca \qty{73,1}{\ohm} och alltså ungefär vid \qty{75}{\ohm}. Det värdet ligger visserligen redan i storleksordningen av de önskade \qty{50}{\ohm}, men stämmer inte exakt. Används en sådan dipol direkt med en $\qty{50}{\ohm}$-matarledning uppstår därför en lätt felanpassning. För optimal effektöverföring och ett så lågt SWR som möjligt kan det därför vara klokt att anpassa även en dipol. Det gäller i princip också vid uppsättningshöjder på ungefär en våglängd eller mer, men den verkliga matningsimpedansen kan avvika något beroende på trådtjocklek, omgivning och uppsättningshöjd, som vi strax ska se.

[picture:788:e_fusspunktimpedanz_dipol:Matningspunktsimpedans för en dipol som funktion av uppsättningshöjden (simulerad med NECPP)]

Vid växelverkan med marken på grund av lägre uppsättningshöjd rör sig matningsimpedansen hos en mittmatad dipol i området \qty{40}{\ohm} till \qty{90}{\ohm}, som figur [ref:e_fusspunktimpedanz_dipol] visar.

Utför man en dipol som vikt dipol fördubblas spänningen på grund av de seriekopplade men delvis parallellt dragna antenndelarna, och den nödvändiga strömmen halveras. Det motsvarar en fyrdubbling av matningsimpedansen. Därför har en vikt dipol en matningspunktsimpedans på \qtyrange{240}{300}{\ohm}.


Hos en groundplane-antenn faller däremot den ena dipolhalvan bort och ersätts av en jord med så låg resistans som möjligt. Här får man alltså en matningsresistans på \frac{\qty{73,1}{\ohm}}{2} \approx \qty{37}{\ohm}, vilket är hälften av matningsresistansen hos en dipol i fritt rum. Hos groundplane-antenner med radialer som är vinklade \qty{45}{\degree} nedåt blir matningsresistansen genom radialernas extra strålning exakt \qty{50}{\ohm}, så att ingen ytterligare anpassning till vanliga koaxialkablar behövs. Därför ligger matningspunktsimpedansen hos en groundplane mellan \qtyrange{30}{50}{\ohm}.

Vid dålig jordning eller växelverkan med marken kan en groundplane-antenn även med horisontellt utlagda radialer (t.ex. på markytan) få en matningsresistans över $\qty{37}{\ohm}$. Den extra resistansen orsakas då av markförluster.