Files
50ohm-contents-dl/contents/sections/mogel_dellinger_effekten.md
T
SuperminarenandClaude Sonnet 5.5 f7fa8cfbc1 Swedish adaptation: Instegscertifikat and HAREC content
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by
  Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified
  statements marked "% TODO VERIFY"
- New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv)
- Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed
- Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated
- TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build
  upstream: it references a missing photo)
- Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS

Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <noreply@anthropic.com>
2026-10-10 15:03:03 +02:00

2.6 KiB
Raw Blame History

Ju aktivare solen är, desto oftare inträffar flares [index:Flare] på dess yta, det vill säga kraftiga strålningsutbrott. De sänder ut kortvågig strålning i ultraviolett- och röntgenområdet samt protoner, elektroner och joner. I grunden en bra sak, för just dessa våglängder lösgör elektroner i jordens jonosfär. Därigenom uppstår positivt laddade joner och fria elektroner – förutsättningen för att kortvågsutbredning över huvud taget ska vara möjlig. Men även här gäller det att få rätt dos, och i det här fallet är den definitivt för hög: det är i första hand D-skiktet som joniseras, och dess dämpande verkan ökar därmed kraftigt.

Kraftiga flares gör alltså att D-skiktet dämpar himmelsvågen betydligt mer och, till skillnad från vanligt, även vid betydligt högre frekvenser. Kortvågstrafiken på jordens solbelysta sida störs därmed kraftigt eller slås ut helt. Händelsen kallas Mögel-Dellinger-effekten [index:Mögel-Dellinger-effekten] efter fysikerna Hans Mögel och John Dellinger, som först beskrev sådana radio blackouts på 1930-talet. På engelska talar man oftast om shortwave fade-out eller sudden ionospheric disturbance (SID).

Effekten inträder överfallsartigt inom några sekunder och byggs sedan långsamt ned igen, med början för de höga frekvenserna. Beroende på styrkan och varaktigheten hos den utlösande flaren kan det ta några minuter till långt över en timme innan andra stationers signaler åter mycket långsamt dyker upp ur bruset.

Den 3 oktober 2024 inträffade omkring 12:19 UTC ett ovanligt kraftigt solutbrott av klass X9.0 från den aktiva solfläcksregionen AR3842. Den frigjorda intensiva strålningen gav kraftig jonisering av jonosfärens D-skikt och utlöste Mögel-Dellinger-effekten. Följden blev en omfattande absorption av kortvågssignaler, framför allt på jordens solbelysta sida, så att HF-förbindelser dämpades kraftigt eller bröts helt. Det är precis den sortens störning som kan förstöra planerade demonstrationer av radioförbindelser.

Figur [ref:e_dellinger] visar solutbrottets centrum på jordytan klockan 12:19. Figur [ref:e_dellinger2] visar den dämpning av amatörradiobanden som Mögel-Dellinger-effekten orsakade, där man tydligt ser att effekten avtar med stigande frekvens.

[picture:1011:e_dellinger:Högsta frekvens som påverkas av en absorption på $\qty{1}{\dB}$ den 3 oktober 2024 klockan 12:19. Visar var Mögel-Dellinger-effekten är starkast. Källa: NOAA] [picture:1010:e_dellinger2:Dämpning genom Mögel-Dellinger-effekten den 3 oktober 2024 klockan 12:19. Källa: NOAA]